Inauguration och snö

Wilmington har fått sin första snö på 6 år och Barack Obama är officiellt president.

En halvcentimeter och klasserna är inställda resten av dagen, Lucas och Matheus ser snö för första gången.

Obama då, det är svårt att ha en objektiv åsikt om honom som person. Han verkar ha ett enormt folkligt stöd och många ser honom som mannen som ska rätta till "Misstaget". Man börjar undrar var alla republikaner håller hus, McCain och Palin kammade trots allt hem 49,5 % av rösterna här i North Carolina.

Vill man förstå honom lite bättre så kan man läsa The Audacity of Hope, vilket är den andra boken han skrivit och som roman erbjuder den underhållande läsning och är ibland till och med inspirerande. Läser man den mer kritiskt så är den spretig och det känns som om han slits mellan att försöka sammanfatta hela sin uppväxt, vara underhållande och framföra sina politiska åsikter på en och samma gång 

Det är inte helt lyckat och boken blir svårtolkad i och med att man inte kan utgå ifrån någon av ovanstående utgångspunkter. Förväntar man sig en riktig beskrivning av hans uppväxt så stöter man på närmare 150 sidor som behandlar en kortare resa till Kenya där man får intrycket att han medvetet överdriver bilden av sig själv som "världsmedborgare". Förväntar man sig ett politiskt manifest så kommer man också bli besviken, han berör segregationsfrågan och hur det var att växa upp som färgad i USA men så mycket mer blir det inte.

Den fångar snarare hur Obama själv vill uppfattas av allmänheten än hur han faktiskt är som person. Den blir aningen för populistisk och aningen för intetsägande men underhållande för stunden. Det är så jag tolkar boken idag men samtidigt får man inte döma Obama för hårt, det kanske var just det som var syftet när han skrev boken för drygt tio år sedan. Man får även ha i åtanke att han enbart var 33 år gammal när han skrev den och att han skrev den på begäran.

Så den känns äkta men den personliga tonen är ansträngt påklistrad. Dessutom framstår Obama som en människa med väldigt höga och altruistiska ideal och tillräckligt bra moral och självdiciplin för att utan undantag leva efter idealen. Eftersom han skrivit boken själv så framstår han då också ofrånkomligen som aningen självgod. Eller så är det en kulturkrock där han står för det amerikanska självförtroendet och jag för den svenska blygsamheten. Jag vill snarare se det som att jag efterlyser lite ödmjukhet och självdistans, men vem vet, han kanske faktiskt är en riktigt bra människa, even though he said so himself.

Inauguration, sedd i UNCW:s biosalong med popcorn och läsk