Det är inte bara New York resor och fontänbadande här. Det pluggas en del också.
I Organizational Behavior har vi jobbat mycket med dynamiken i grupper och sättet att arbeta och organisera dessa på. Igår gjorde vi en övning som ursprungligen användes inom CIA där alla i gruppen får var sitt papper som beskrev tre misstänkta terrorister, sen ska man nå en gemensam slutsats och peka ut den personen som utgör det största hotet (mot USA givetvis). Efter en kvarts överläggning är vi ganska säkra på att den första personen, Cazzal Habib, borde "tas om hand", de andra grupperna kommer fram till samma sak och alla har fel.
Totalt sett finns det 3 saker som talar för ett omhändertagande av Cazzal och 6 saker som talar mot. På samtliga papper som delats ut finns de tre sakerna som talar för honom medan var och en av de sex sakerna som talar mot honom enbart finns med på ett papper vardera, som då bara en person har tillgång till. Det är inlindat i lite annan information, en hel del oväsentlig fakta och vi har ytterligare två personer att diskutera, men genom ett bra samarbete borde det inte ha varit svårt att fatta rätt beslut. Problemet är att man fastnar vid den information som alla delar och sen vill ingen ta upp motstridig info, trots att den kan vara relevant och leda till ett bättre beslut. Fenomenet kallas för "information silos". Grejen med en sånhär kurs är att det är väldigt lätt att förstå den bakomliggande teorin och se problemen när någon beskriver dom men när man sen ska genomföra det i praktiken blir det väldigt komplicerat.
Jag trodde att det här skulle bli en flummkurs men det är en av de intressantare, mycket tack vare professorn, David, han är grymt kunnig samtidigt som han inte fastnar i "det beror på"-fällan, som säkert hade varit fallet i Sverige. Han ger konkreta tips på hur man ska hantera situationer, han är inte alltid så pk och många av de saker han säger hade fått folk att skruva på sig hemma men han har alltid forskning att luta sig mot och bra argument så en kurs som hade kunnat abstrakt känns tvärt om användbar.
I Investment klassen går vi just nu igenom hur man ska balansera sin portfölj med avseende på avkastning, varians, olika typer av marknadsrörelser, riskbenägenhet osv. Har man bestämt sig för ett visst antal aktier eller värdepapper så finns det ofta ett optimalt sätt att kombinera dem på. En Markowitz effektiv portfölj är vanligast, då man får en högervriden U-formad kurva som samband mellan avkastning på Y-axeln och standardavvikelse på X-axeln, man vill ha en portfölj som är sammansaatt så att man hamnar så långt till vänster som möjligt för att minska riskerna och maximera avkastningen. Sen finns det andra sätt att säkra sig mot vissa specifika risker också som vi går igenom.
I Engelska för internationella studenter gör vi inget vettigt mer än att ha trevligt tillsammans.
I Operations management går vi igenom exakt samma saker som jag gjorde i höstas, ordningsföljd i produktionsanläggningar och effektiviteten i dessa, jag hade bra koll på det då och det sitter fortfarande kvar. De gillar sina "verktyg" här och vi har gått igenom några metoder som jag inte kände till innan. Demingwheel och House of Quality bland annat.
Så egentligen är det bara Organzational Behaviour och Investment kursen som ger något, och ISO såklart, det är väldigt kul att se hur man leder en organisation när alla kommer från olika länder.
Vi ska lira Dodgeball och vi resonerade likadant som Vince Vaughn i filmen, har man en respektingivande outfitt så är halva matchen vunnen. Så efter att ha laddat upp under hela förmiddagen går "The Allied Forces" sin första match mot "The Egyptian Wreckingballs".
Trettio sekunder efter det att domaren blåst igång matchen har halva laget trampat utanför banan och är diskade, vi som är kvar kämpar vidare men i ett hopplöst underläge som är omöjligt att vända. När Judy "made in china" Zu, blir träffad är hon den sista i laget kvar på banan och turneringen är över för vår del.
Fast vi vann bästa lagdräkt och fick en gratis lunch så 8 pers i militärkläder och krigsmålning åker bak på Matts pickup till McDonalds, käkar, slickar såren och inser att vår styrka snarare ligger i lagfoton, så här kommer ett par stycken...
Folk som klär sig i grönt och låtsas att de är Irländare så att de får fira ett helgon genom att dricka sig redlösa på en tisdag, låter som en bra idé?
Vi började firandet i mitt rum vid 9-tiden och avslutade fem timmar senare i en av stadens större fontäner. Dessa finnar, de ska alltid dra saker till sin spets och jag känner att jag har ett ansvar att försvara Sveriges ära som jag inte kan smita undan.
Numero uno...
Neighborhood #1 - (Tunnels )
And if the snow buries my
My neighborhood
And if my parents are crying
Then I'll dig a tunnel
From my window to yours
Yeah, a tunnel from my window to yours
You climb out the chimney
And meet me in the middle
The middle of the town
And since there's no one else around
We let our hair grow long
And forget all we used to know
Then our skin gets thicker
From living out in the snow
You change all the lead
Sleeping in my head
As the day grows dim
I hear you sing a golden hymn
Then we tried to name our babies
But we forgot all the names that
The names we used to know
But sometimes, we remember our bedrooms
And our parent's bedrooms
And the bedrooms of our friends
Then we think of our parents
Well, what ever happened to them
You change all the lead
Sleeping in my head to gold
As the day grows dim
I hear you sing a golden hymn
The song I've been trying to sing
Purify the colors, purify my mind
Purify the colors, purify my mind
And spread the ashes of the colors
Over this heart of mine!
Andrew Bird är bland mycket annat violinist och gitarrist och här gör han verkligen skäl för songwriter-delen i singer-songwriter epitetet.
Fake Palindromes
My dewy-eyed disney bride, what has tried
swapping your blood with formaldehyde?
monsters?
whiskey-plied voices cried fratricide!
jesus don't you know that you could've died
(you should've died)
with the monsters that talk, monsters that walk the earth
and she's got red lipstick and a bright pair of shoes
and she's got knee high socks, what to cover a bruise
she's got an old death kit she's been meaning to use
she's got blood in her eyes, in her eyes for you
she's got blood in her eyes for you
certain fads, stripes and plaids, singles ads
they run you hot and cold like a rheostat, i mean a thermostat
so you bite on a towel
hope it won't hurt too bad
my dewy-eyed disney bride, what has tried
swapping your blood with formaldehyde?
what monsters that talk, monsters that walk the earth
and she says i like long walks and sci-fi movies
if you're six foot tall and east coast bred
some lonely night we can get together
and i'm gonna tie your wrists with leather
and drill a tiny hole into your head
Videon till Y-Control är regiserad av Spike Jonze (Oscarsnominerad för Being John Malkovich) och är portad från MTV, vilket man kanske kan ha förståelse för. Dessutom kan ingen musiklista med självaktning klara sig utan minst ett bidrag av sura radikala lesibiska feminister som känner sig utanför.
Y-Control
Oh, so wrong, my loving goes
Under the fog, fog, fog
And I believed them all
Well, I'm just a poor little baby
Because, well, I believed them all
Oh, so wrong, you're growing old
Under the gun, gun, gun
And I believed them all
Well, I'm just one poor baby
Because, well, I believed them all
I wish I could buy back
The woman you stole
Y control
Y control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
Out of control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
High control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
Out of control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out
Oh, so wrong, my loving goes
Under the fog, fog, fog
And I believed them all
Well, I'm just a poor little baby
Because, well, I believed them all
I wish I could buy back
The woman you stole
Y control
Y control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
Out of control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
High control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out of control
Out of control
You walk, walk, walk, walk, walk my winners out
Bright Eyes måste vara med och allt eftersom det sorterades så klättrade de högre och högre upp. I'm Wide Awake, It's Morning är ett av de bättre albumen som gjorts och det här är en av de bättre låtarna.
At the bottom of everything
We must talk in every telephone, get eaten off the web
We must rip out all the epilogues from the books that we have read
Into the face of every criminal strapped firmly to a chair
We must stare, we must stare, we must stare
We must take all of the medicines too expensive now to sell
Set fire to the preacher who is promising us hell
Into the ear of every anarchist that sleeps but doesn't dream
We must sing, we must sing, we must sing
And it'll go like this, all right
While my mother waters plants, my father loads his gun
He says, "Death will give us back to God
Just like the setting sun
Is returned to the lonesome ocean"
And then they splashed into the deep blue sea
Oh, it was a wonderful splash!
We must blend into the choir, sing as static with the whole
We must memorize nine numbers and deny we have a soul
Into this endless race for property and privilege to be won
We must run, we must run, we must run
We must hang up in the belfry where the bats and moonlight laugh
We must stare into a crystal ball and only see the past
Into the caverns of tomorrow with just our flashlights and our love
We must plunge, we must plunge, we must plunge
And then we'll get down there
Way down to the very bottom of everything
And then we'll see it, oh, we'll see it! We'll see it! We’ll see it!
Oh, my morning's coming back
The whole world’s waking up
All the city buses swimming past
I'm happy just because
I found out I am really no one
Hon är ifrån Kanada och är även medlem i Broken Social Scene, coolhet by default och videon är inte dålig heller.
Feel it all
I feel it all, I feel it all
I feel it all, I feel it all
The wings are wide, the wings are wide
Wild card inside, wild card inside
Oh I’ll be the one who'll break my heart
I'll be the one to hold the gun
Can I know more than I knew before
I know more than I knew before
I didn't rest, I didn't stop
Did we fight or did we talk
Oh I’ll be the one who'll break my heart
I'll be the one to hold the gun
Can I love you more
I love you more
I don't know what I knew before
But now I know I want to win the war
No one likes to take a test
Sometimes you know more is less
Put your weight against the door
Kick-drum on the basement floor
Stranded in a fog of words
Loved him like a winter bird
On my head the water pours
Gulf stream through the open door
Fly away, fly away
I feel it all, I feel it all
I feel it all, I feel it all
The wings are wide, the wings are wide
Wild card inside, wild card inside
Oh I’ll be the one who'll break my heart
I'll be the one who'll break my heart
I'll be the one who'll break my heart
I'll end it, though you started it
The truth lies
The truth lied
And lies divide
Lies divide
Ahh, vad gör en ekonomisk analytiker med musikintresse när han behöver piggas upp efter lovet? Listor of course! Så, efter en regnig eftermiddag, ett behov av att få vara ifred några timmar och ett par söndertuggade pennor är topp-10 listan med den bästa nordamerikanska musiken färdig.
Plats nummer 10 till 6:
7. Wendy McNeill (Har gjort bättre låtar men YouTube failar)
Fortsättning följer...
Så coolt. Man kan se mer av världen under ett år på manhattan än under ett år på resande fot. Chinatown är Kina, Little Italy är italien, de irländska pubarna är irländska. New York är Irländare, Mexikaner, Israeler, Svenskar, Afrikaner och allt annat otänkbart folk som valt att bo på samma ställe och tagit med sina seder och sina kulturer hit. Vad du än vill ha finns det ett par minuter bort med tunnelbanan, I löv it, ny favoritstad.
För att Leon hade en fancy kamera och inget bättre för sig. Det är alldeles för många pixlar så klicka inte på bilderna om ni inte känner för att fingranska näshår;
Sen har vi varit kulturella också, en av de sakerna jag verkligen ville göra den här veckan var att gå och se en musikal på Broadway, helst något av Andrew Lloyd Webber och helst Phantom of the Opera. Höga förhoppningar är ju inte det bästa att ha men det här lever verkligen upp till sitt rykte.
Sättet Webber använder scenen på är fantastiskt. Som åskådare kan man byta plats, tidpunkt och perspektiv flera gånger under bara några minuter utan att det känns ansträngt, det är helt enkelt så snyggt gjort. Musiken, scendekoren, storyn, skådespelarna, effekterna och allt annat är så grymt bra att man inte behöver vara nått teaterfreak för att få rysningar, utan tvekan höjdpunkten på den här resan hittills.
Konst? (MoMA)
Chagall
Picasso
Random snubbe
Konst? (Leon)
How the bread ate the tomato
Vi sett Monicas lägenhet!
"This place could just as well have been in africa" sa Leon och det stämmer ganska bra, New York är en sjukt internationell stad. Igår stod vi utanför Holland tunnel för att ta oss under Hudsonfloden till Manhattan, med dryga timman kvar tills vi var tvugna att lämna tillbaka bilen kände vi oss ganska lugna men trafikstockningen på Manhattan en lördagkväll var värre än vad vi räknat med och det slutade med att vi lämnar tillbaka bilen 5 minuter innan de stänger, efter en 13 timmar lång bilresa, timing!
Någon sa att "New York either makes you or breakes you" och det stämmer hyffsat bra, det är en skön stad men det är lätt att få mindrevärdeskomplex här. Idag har vi tagit det lugnt, gått runt i Central Park, checkat Times Square och gått på bio. Men det har trots allt varit en oerhört givande dag; vi funderar numera seriöst på att bli kristna, vi har sett Stieg Larsson på bestsellerlistan och vi har fått reda på att Leon Green är en riktig liten slampa.
Reservoir i Central Park med skyline
"New York either makes you or breakes you" =)
Vi visste det hela tiden, Leon ÄR en slampa
Sjuk hög byggnad och längst ned till höger skymtar Apple Store på 5th street.
Såklart
Bilresan mot Washington DC startar klockan 08:00 på lördagen och vi hoppas på att komma fram runt tvåtiden. Det tar lite längre tid, jag och Lucas halvsover medan amerikanarna pratar. Det som skiljer amerikanskt smalltalk från övriga världen är den röda tråden. Det finns ingen röd tråd i det de säger, inget krav på att man ska lyssna och sen svara. Inget krav på meningsutbyte. Så länge man fyller tystnaden kan man prata om vad om helst. Thomas kan snacka skit om en av sina professorer och Toni svarar genom att berätta hur han drog upp en stor kattfisk förra sommaren hemma hos sina föräldrar. Och eftersom man aldrig utvecklar resonemangen blir det bara beskrivande hela tiden, som att lyssna på två sexåringar.
"Min pappa har en blå bil"
"Det snöade förra vintern, det var kallt"
"Jag gillar kakor"
Fast de är ok, det är bara första intrycket som blir något komiskt. DC som stad är cool. Cafeer, barer, trottoarer (!) och människor som inte säger "how y'all" hela tiden. Mer som en europeisk storstad även om monumenten är gigantiska. Det tar en förmiddag att gå från Capitolium genom National Mall, via Washington monument och Vita huset till Lincoln memorial.
DC Quotes
Lucas: What does JFK stand for?
Paula: John Fucking Kennedy
Lucas: Yeah, he was a fucker!
Leon: I REALLY want a Obama t-shirt
Tamara: Then go get one
Leon: Naah, maybe later
Taxidriver: I heard Sweden is the most beautiful country in the world
Swedish guys: YEAH!
Taxidriver: No! Wait! I meant Switzerland.
DC Bilder
Färdigskrivna brev med underskrifter kändes massproducerade, vykort ökade sannolikheten för en äkta namnteckning något och var den skriven på ett samlarkort var den utan tvekan äkta, enligt en tioårings logik. Man började med att undersöka bläcket sen höll man upp den i olika vinklar mot skrivbordslampan. Man skrapade lätt med en nagel och man slog på 56,6k modemet för att se hur autografen såg ut på lagets hemsida. Sen tog man ett beslut, den som fått autografen tyckte alltid att den var äkta, de andra var mer kritiska.
En gång fick jag ett handskrivet, utan tvekan äkta och underskrivet, brev ifrån "Gianlu Palluca". Eller Gianluca Pagliuca om man ska vara petig, men det är man ju för det mesta inte som tioåring. Ett annat guldkorn var Joe Saciks namn på ett kort där han spelar i den gamla Quebectröjan. Salming på ett vykort, Stefan Edberg på en bit papper eller Patric Roy på ett Parkhurst Vintage kort...
Med det i åtanke är det sorgligt att man bara känner igen TVÅ spelare ur dagens laguppställning. Sabres öppnar bäst och även om klasskillnaden inte är markant tar de välförtjänt ledningen tack vare ett vristkott av Patrik Kaleta i mitten på andra perioden. Hurricanes kvitterar i tredje och vinner till slut efter förlägning på straffar.
