Jag är inte särskilt nationalistisk av mig i vanliga fall (det fnns bara två saker jag hatar, judar och rasister) men i en miljö som denna är det svårt att inte känna sig som "svensk". Vi har representerat Sverige på mässor, vi har haft events där vi fått laga svensk mat och nästa helg ska vi hålla en presentation om Sverige. Det blir lätt att man glorifierar landet, man ser saker man inte gillar här och tycker det är bättre hemma men ärligt talat, Sverige dras med mycket skit också.
Jag tror att folk missuppfattar "The American way of life" en aning hemma. Det är inte Bush som står och säger att alla ska har rätt att köra så mycket bil de vill och förorena miljön. Det är inte heller individualism och egoism, tvärt om så framstår typamerikanen som mindre individualistisk och mer beroende av att tillhöra en gruppering än svenskar i allmänhet. Jag skulle definiera det som, utan några större belägg förutom egna erfarenheter, en syn på sig själv där man sätter större värde på sig själv. Man tror på sin förmåga att göra saker och samtidigt tycker man sig ha rätt till ett bra liv. Svenskar är ju generellt ett jäkligt negativt folkslag om man ska vara ärlig och det är synd.
Men men, det blir bra musik av det iaf;
Kjell Höglunds Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar